När skolornas sommarlov börjar varje år, är semestern redan slut för många av oss som arbetar i luften. Vi har kanske barn hemma som precis har påbörjat sitt sommarlov där vi har varit tvungna att lägga pussel med familj och vänner hemma för att få två månaders sommarlov att gå ihop. Vi flyger tur och retur till nya semesterdestinationer varje dag, med dagar på upp till fjorton timmar. Ändå startar vi i stort sett utvilade och glada och tycker att det är kul med alla de förväntansfulla passagerarna. En del har kanske sparat ihop under ett helt år till den turen vi skall på. Någon kanske är ute och flyger för första gången. Någon kanske är på väg för att lappa ihop ett förhållande som är på väg att spricka. Vi har dem alla ombord. Och vi tycker ofta om att göra små historier för oss själva om deras liv utanför just den flygningen vi befinner oss på. Några gånger prickar vi rätt och andra gånger tar vi helt fel.

Resten av året är vi så vana med de som reser mycket; de världsvana. De vet vad de vill ha. De vet också VÄLDIGT väl vad de inte vill ha. De ger klara besked. Några gånger på ett trevligt sätt. Några gånger på ett otrevligt sätt. De förväntar sig att vi går på tid och att få plats med handbagaget. De är effektiva och tydliga på vad de vill ha och hur de vill ha det.

Under sommaren däremot fokuserar majoriteten på helt andra saker. Alla har skickat bagage, men har ändå med massor med handbagage, gärna i plastpåsar. Kex till barnen är med och på varannan rad sitter ett barn eller tre med sina elektroniska spel. Många har ingen aning om när flyget skall gå, barnen smular och kastar skräp på golvet och de vuxna dricker öl till frukost eller Cognac till kaffet. De handlar solkräm, solglasögon och lite sprit från taxfreevagnen och alla njuter. Vi njuter tillsammans med dem samtidigt som vi undrar hur det går får våra små därhemma. Om den ena har kommit ihåg att ta med sig fotbollskläderna till grannen, om den andra har kommit ihåg att handla mjölk och bröd. Om den tredje har det bra på fjällturen med klasskamratens familj. Ändån njuter vi tillsammans med sommarpassagerarna. Vi tycker att de är så lätta att få på gott humör; så oskyldiga på något sätt.

De vi har med oss hem igen är ofta trötta. Av varandra, av värmen av tjat från barnen och förväntningar som inte infriades. De vet fortfarande inte när flyget skall gå. Handbagaget är fortfarande i plastpåsar. Barnen smular. Föräldrarna skäller, på barnen och på varandra. De dricker Cola Light och många ser fram emot arbetsdagen som börjar igen på måndag. Bort från familjen och tjat från barnen. Vi står ofta bakom gardinen och gör historier då också. Några gånger tar vi fel. Oftast har vi rätt. För att vi känner igen oss. Vi vet hur slitsamt det kan vara. Och vi börjar längta efter de världsvana.

Vi saknar dem som vill gå i tid. De som har med bagage de vet får plats. De som inte smular på golvet och dricker öl till frukost. Vi saknar dem som vet vad de vill ha. Som vet vad som ingår och inte. Som vet att en måltid ombord inte nödvändigtvis är en kulinarisk upplevelse. Som hälsar när de går ombord eller kliver av, men inte nödvändigtvis låter oss bli en del av semestergrälet.

Varje år är det detsamma. Det är skillnad på semestertid och inte, i en flygvärdinnas liv.

Krönikan publicerades ursprungligen på Bonusfeber.no av “Purseren”. En flygvärdinna med 20 års erfarenhet av livet i kabinen.