Den danske författaren H.C Andersen sade en gång  “Att resa är att leva”. För egen del är detta en grov underdrift. Utan resor stannar jag och resandet ger mig inspiration till det dagliga livet på hemmaplan. En resa för mig kan vara att ta tåget till grannstaden och uppleva vad som finns där eller sätta mig på flyget till andra sidan jorden för nya äventyr. En fråga som ofta kommer upp från vänner och bekanta är; “Hur kan du resa så mycket som du gör?” Låt mig försöka förklara detta. 

Först och främst är det en fråga om att vill man så kan man. Redan under min tid som student bestämde jag mig för att resor var någonting jag ville prioritera framför att festa flera gånger i veckan. Självklart festade jag också men långt ifrån så mycket som mina kurskamrater, jag ville uppleva och prioriterade detta framför huvudvärk!

Med en begränsad budget blir man ofta tvungen att kompromissa på kvalitet. Envis som jag var (och fortfarande är) vägrade jag att godta detta och jag upptäckte otal kampanjer från både flygbolag och hotell som gjorde resande billigt, eller i alla fall mycket billigare. Resultatet blev att jag inte alltid har rest till mitt förstahandsval men har samtidigt kunnat uppleva platser som låg betydligt längre ner på listan. Jag inte har kommit till Afrika ännu, då olika kampanjer till andra delar av världen har ändrat planerna, men jag skall nog komma dit också. Mycket handlar om att våga kompromissa med sig själv i utbyte mot upplevelser som kan bli riktigt spännande.

En annan faktor i valet av destination är om jag har vänner eller bekanta på platsen. Jag har haft tur och under årens lopp lärt känna personer från spridda delar av världen som har erbjudit mig logi. Genom detta har jag kunnat undgå dyra hotell i storstäder i utbyte mot en middag, svenska godsaker till utlandsbosatta vänner eller återbesök hemma hos mig.

Otvivelaktigt hjälper kreativitet också en hel del i planeringen av alla galna upptåg. Bara för att biljetterna till Florens är dyra i september betyder det inte att man kan flyga till en annan plats i Italien och resa vidare landvägen utan att det för den delen tar mycket längre tid.  Är besparingen stor kanske det överväger tappet i tid. Återigen, det handlar om att VÅGA kompromissa och samtidigt inte glömma bort att vara lite spontan.

Bonuskort har också hjälpt mig en bra bit på vägen. Många har som ursäkt att “jag reser allt för lite för att kortet skall vara värt att skaffa ett kort”. Detta är tyvärr en vanlig missuppfattning. Jag ser det som en snöboll. Till en början är fördelarna få och man ifrågasätter sin egen lojalitet. Men har man väl uppnått ett guldkort med ett flygbolag kan man matcha det med motsvarande status hos en hotell eller hyrbilskedja för att dra nytta av fördelarna såsom gratisnätter och uppgradering av bil utan att man betalar mer än ordinarie pris. Tillsammans med kampanjerna kan man då resa bekvämt utan att vara i närheten av att betala fullpris för glädjen.

Sakta men säkert upparbetar man sig också ett litet kapital av bonuspoäng på kontot som kan växlas in mot trevliga fördelar. Det är att jämföras med ICA där man efter en förbrukning på ett visst antal kronor får en bonuscheck. Det är fullt möjligt att växla in dessa poäng mot små fördelar, eller samla till en stor. För egen del har jag gjorde lite av båda delarna. Mitt mål med EuroBonuspoängen för något år sedan var en förstaklassbiljett till Asien.  Under tiden har jag dock varit tvungen att göra ett par uttag till kortare resor. För att nå målet snabbare har jag också valt att använda kreditkort och andra tjänster knutna till EuroBonus, som var för sig har gett mig poäng på kontot. Till slut kunde jag i juli i år resa med Asiana och Lufthansa till Seoul, en resa som jag annars hade behövt betala nästa 70,000 kronor för men som jag nu tjänat ihop till genom min dagliga konsumtion. Seoul och Korea var absolut inte mitt förstahandsval men tillgängligheten på lediga platser styrde. Återigen, flexibilitet, kreativitet och spontanitet är nyckeln och slår man ut kostnaderna över ett år reser jag inte för mer än vad många av mina häst eller golfintresserade vänner lägger på sina intressen.

Att ha vänner eller en partner med samma intresse är bara sunt. Resandet blir oftast mycket billigare när man är två eller fler som kan dela på kostnader för hyrbil och hotell, såvida man kan komma överens så klart. MEN, det är även skönt att få resa ensam och göra exakt det man vill på destinationen och möjligheten för att låna en soffa hos vänner blir avsevärt större. Resande är lite som en drog, när man väl har kommit igång är det svårt att sluta. Men är man som jag, kroniskt rastlös, är det nog bäst att fortsätta resa och samla inspiration och minnen det går att se tillbaka på.

Slutligen tänkte jag svara på en annan vanlig fråga jag får, vilken är favoriten bland alla platser du har besökt? Jag önskar att det fanns ett enkelt svar på det, men det gör det inte. Jag vill nästan vara såpass tråkig att jag säger att alla platser jag har besökt har haft någonting som värt att ta med sig av minnen men här kommer min topp tre som inte på något sätt är huggen i sten. Fråga mig igen om ett år kanske jag har en helt annan lista utom möjligtvis nummer ett som är förhållandevis ohotad.

1) Norge. Oavsett var i landet man är bjuds man på naturupplevelser som är en fröjd för ögat. En speciell resa var den jag gjorde i Nordnorge sommaren 2013 och den kan ni läsa om här.

On top of the world Nordkap, 71 grader nord

 

2) Grand Canyon. Bilder är talande men att se detta naturunderverk i verkliga livet är en upplevelse som jag sent kommer att glömma och ingen bild jag har sett gör landskapet rättvisa.

Grand Canyon sett från south rim

3)  Kalifornien. Från San Diego i söder till San Francisco i norr bjuds man på upplevelser av varierande slag och det finns något för alla. Naturen längs med Highway 1 lämnar ingen oberörd och man måste stanna med jämna mellanrum för att bara njuta.

Spektakulära vyer längs med HWY1 mellan Los Angeles och San Francisco

Det gäller att göra det man tycker är roligt så länge man kan oavsett vad det är, TREVLIG RESA!