Igår kunde du läsa ett test av Airtran här på Bonusfeber Nu har turen kommit till det största amerikanska lågprisbolaget, Southwest Airlines. Lågpris är nu en sanning med modifikation i de flesta fall – för prissättningen i USA är ofta långt från det vi känner till i Europa. Jag lyckades dock att hitta en billig resa med Southwest på datum som passade mig – och en enkelresa för omkring 100 USD inklusive bagage är helt OK. Men ofta så har de flesta amerikanska flygbolagen väldigt lika prissättning, oavsett vilken kategori de tillhör.

Den här resan gick från Washinton Reagan Airport till Atlanta och vår avgång var dagens första. Vi ankom från Europa dagen innan, och övernattade på Radisson Reagan Airport.

Smidig, men tråkig flygplats
Reagan-flygplatsen i Washington DC är liten och terminalen som Southwest använder är riktigt smidig. Check-in utförde vi redan ute på trottoaren (curb-side check-in) och gick direkt till säkerhetskontrollen, där det endast var en liten kö. Efter max 10 minuter var vi inne i terminalen. Själva terminalen är dock milt sagt skittråkig och det är väldigt begränsade valmöjligheter av mat och dryck. Här orkar man inte sitta någon längre stund. Antalet sittplatser var också något i underkant i förhållande till antalet passagerare.

Kaotisk boarding
Southwest Airlines tilldelar inte säten vid check-in, men däremot får man ett boardingnummer enligt när man checkar in, eller om man betalar extra kan man få ett lägre nummer. Det blir lite Ryanair-aktigt för mig när passagerarna nästan slåss om att komma först ombord på planet för att kunna få platser tillsammans och inte minst få plats med de enorma mängder handbagage, som amerikanska passagerare av en eller annan anledning alltid ska ha med sig.

I teorin är idén god med att man får ett boardingnummer och ska ställa sig i turordning enligt dessa, som om man stod vid en busshållplats. Men i praxis fungerade det inte. Endast ett fåtal passagerare förstod systemet och det betydde kaos. Gatepersonalen var dock bra på att avvisa passagerare som försökte tränga sig före, men det gjorde att boardingen tog lång tid.

Att man inte kan vara säker på att få sitta tillsammans med sin familj eller sitt resesällskap är ett irritationsmoment för mig och det kaos som var vid boardingen tillför onödig stress kring resan. Det kommer jag aldrig att bli något fan av.

Att högtalarsystemet på flygplatsen dessutom är helt oanvändbart och omöjligt at höra gör inte det här sättet att boarda på lättare. De instruktioner som gatepersonalen förgäves försökte ge till passagerarna var det ingen som hörde.

Ombord
När man så hade klarat av boardingen och kanske hade turen att lyckas sitta tillsammans med sitt resesällskap, så var produkten ombord på Southwest inte särskilt annorlunda än hos de flesta andra amerikanska flygbolag.

Inrikesflyg i USA är ingen större upplevelse – det är mer en buss med vingar. Planen är generellt slita invändigt och servicen är begränsad till en läsk och en liten påse med pretzels. Hos Southwest var det inte annorlunda.

Slutsats
I grund och botten inte mycket annorlunda än de flesta andra amerikanska flygbolag på inrikesrutter. Ingen större upplevelse. Den kaotiska boardingproceduren som Southwest har beslutat sig för drar definitivt ner på betyget. Men å andra sidan så erbjuder de två gratis väskor per person – som höjer betyget. Vill jag flyga med dem igen? Tja, det vill jag nog. Nivån på amerikanska inrikesflygningar är från början rimligt låg och skillnaden mellan bolagen minimal, så i slutändan är det nog priset (inklusive bagage) som avgör valet.