Ett av de få europeiska flygbolag som jag hittills aldrig har flugit med är Icelandair. Om jag ska vara helt ärlig, så har deras hybrid mellan att vara ett lågprisbolag och traditionellt flygbolag inte riktigt tilltalat mig – och en mellanlandning på Island vid midnatt har aldrig riktigt varit något jag har sökt istället för en sammanhängande flygresa över Atlanten på natten. Men denna gång föll valet på Icelandair, då det är ett av de få bolag, som erbjuder one-way priser från USA till ett rimligt pris. Så vi var tvungna att leva med att behöva betala för mat, få ett avbrott i resan på Island och inte minst flyga med Boeing 757-flyg, som inte är min favorit i ekonomiklass på långdistans. 

Denna flygning gick från Boston Logan flygplatsen till Köpenhamn – via Island. Boston är tydligen en rätt populär destination för Icelandair. Inte mindre än tre avgångar hade de till Keflavik denna dag. Vi hade valt dagens första avgång klockan 14.35 – med ankomst till Island omkring midnatt (lokal tid). Därefter lite över en timmes väntetid innan avgången till Köpenhamn.

Snabbt genom säkerhetskontrollen

Vid ankomsten till Boston var det ingen kö vid incheckningen. Tre diskar öppna och endast passagerare vid två av dem. Det kändes nästan som priority check-in. Personalen var dog inte särskilt vänlig. Inget leende och en närmast kommenderande ton. ”Passports!” blev bara sagt surt medan jag stod med händerna fulla av väskor och resedokument. Då jag bara skulle använda några sekunder att ställa ifrån mig allt och hitta de kom det snart igen barskt ”Passports!” … Jajaja, fröken surpuppa… – Jag är ju påväg och har dessvärre bara två armar till att hålla styr på allt jag har med. Inte ett ord utbyttes under incheckningen, inte ens så mycket som en ”god resa” eller ”varsågod” då hon gav boardingkorten till oss.

Första intrycket av Icelandairs handlingsagenter var inte särskilt bra. Vidare från incheckning till säkerhetskontrollen, var samma kommenderande ton användes. Ingen kö här dock och vi var igenom på 2 minuter, men personalen var mer intresserade och upptagna av att prata med varann än att hantera ”kunder”. Kanske är det bara en speciellt Boston attityd att vara småsur.

Boston Logan Airport

Väl inne i terminalen med omkring en och en halvtimme till avgång var det dags att äta lite. Urvalet var förhållandevis begränsat, men det är inget nytt när det kommer till amerikanska flygplatser. Tax-free butiken var lite som ett skämt. Priserna var högre än i lokala butikerna i USA och det var därför inte någon överraskning att alla butikerna var helt tomma på kunder. Själva Terminal E var helt okej. Inte för mycket plats, men under denna tidpunkt var antalet avgångar också begränsat, så upplevelsen var helt okej. Dock kan jag tänka mig att när det blev fullt med folk när det var lite mer avgångar.

Ombord

Ombordstigningen gick snabbt och smärtfritt. Detta var en nästan fullbokad flight, men då Boeing 757- flygplanen de använder inte är så stora, så var det på goda grunder inte så många passagerare i gaten, som det brukar vid större flyg. Väl ombord såg vi en ganska fin och fräsch kabin. Grå lädersäten, kuddar och filtar i alla säten och ett ganska nytt underhållningssystem. Junior fick ett ”barnpaket” med både en extra filt (som man kunde ta med sig hem) samt den del papper med olika aktiviteter etc. Ett helt okej barnpaket.

Kabinen såg fräsch och inbjudande ut. Lite ”Lufthansa” över de grå lädersätena.

Fint barnpaket med aktiviteter och en filt till barnen.

Olika texter på alla nackskydd på sätena. En fin liten detalj.

Mat och dryck

Icelandair är en ”hybrid” mellan ett lågprisbolag och ett traditionellt flygbolag. Det betyder att man ska betala för all mat och alkohol ombord. Dock med undantaget att barn får en gratis ”måltid”. Kaffe, te, läsk serverades utan kostnad.

Urvalet av mat var ganska begränsat och då vi redan hade ätit på flygplatsen i Boston, så var det heller inte hungern som plågade. Men Icelandair påstår själv att de är kända för deras mini-hamburgare ombord, så de skulle väl prövas. Inte minst för att kunna rapportera om de här på Bonusfeber. Så tre små mini-hamburgare beställdes.

Tja, vad ska jag säga om dem. De var ljumma och det var tydligt att det var längesedan de blev uppvärmda. Kabinpersonalen värmer uppenbarligen all mat innan de startar serveringen och då vi satt mitt i flyget och därmed blev serverade sist, så var de inte riktigt varma längre. Brödet var torrt som skorpor och när de skriver mini-hamburgare, så menar de det. För 10 euro fick man alltså inte mer än tre småbitar. En måltid skulle jag inte vilja kalla det – snarare ett litet mellanmål. Smaken var okej – och hade brödet inte varit som att tugga i en spånskiva och hade det varit lite varmare, så hade smaken nog varit helt okej, men det var alltså inte fallet på detta flyg. En stor besvikelse.

Mini-hamburgare serverade ljumna och mycket torra.

Mini-hamburgare serverade ljumna och mycket torra.

Mini-hamburgare serverade ljumna och mycket torra.

Junior hade, som något av det första efter avgång fått utdelat sin ”måltid”. Denna bestod av något slags bröd med ost och tomatsås emellan. Egentligen lite odefinierbart vad det var, men en form av pizzasmörgås skulle jag tro. Det såg på inget sätt inbjudande ut. Junior hoppade då också över den. Han är på inget sätt kräsen – tvärtom – men han såg ut som att det inte var något han ville äta. Och här kunde jag faktiskt ge honom rätt. Jag är faktiskt lite stolt över att han kan skilja på kvalité från skräp.

Junior barnmåltid, som blev serverat till alla barn utan kostnad. Innehåll: en slags odefinierbar pizzasmörgås, en varm juice och ett paket russin. Han hoppade över smörgåsen.

Underhållningssystemet

Icelandair har utrustat de äldre Boeing 757-flygen med ett ganska nytt och bra underhållningssystem. Skärmkvalitén är bra och fungerar lite som en iPad med touch-skärm, så man slipper fjärrkontrollen i armstödet. Hörlursuttaget är ett standard minijack, så man kan använda sina egna, men det säljs också hörlurar ombord för 6 euro. Urvalet av film och tv-serier var helt okej – dock utan att imponera. Men absolut användbart. Speciellt när det kommer till de TV-serier som erbjöds, så tyckte jag det var positivt att det faktiskt var mer än bara 1 eller 2 episoder. I många fall var det 6 avsnitt, så man kunde följa med i en serie på hela resan och inte bara se ett enda avsnitt.

Underhållet av skärmarna hade dock lite att önska. Speciellt på den sista resan från Keflavik till Köpenhamn fungerade två av våra tre skärmar inte ordentligt. De svarade inte när man tryckte på dem och en av dem hade tydliga röda missfärgningar på skärmen. Dessa påminde mest om SAS åldrande skärmar på en dålig dag – och det säger inte så lite. Men när de fungerade var kvalitén av innehåll och skärmupplösning bra. Dessutom fanns det USB-uttag för uppladdning av egen utrustning vid varje säte.

Tips och tricks

Undvik till varje pris mittensätena hos Icelandair. Här placeras en stor låda till I själva verket, så mycket att det nästan är omöjligt att få plats med även ett litet handbagage under sätet framför. De är för barn eller mycket små människor. Vuxna kommer inte sitta behagligt här. Flyger du i Icelandairs Economy Comfort-klass, så kan du ha tur att de bakersta raderna i deras Saga Class (Business Class) är bakom gardinen och därmed placerade i Economy Comfort-delen av kabinen. Kolla detta vid incheckning och du kan kanske ha sån tur att du får någon av dessa platser. Dock ska du vara uppmärksam på att dessa (och många säten i Economy Comfort) är i näheten av toaletten och därmed kan ge en del oro av economy class passagerare som ska på toaletten.

De bakersta raderna av Saga Class var idag placerade i Economy Comfort kabinen. Men dock i närheten av toaletten, som gav lite oro i den delen av kabinen.

Slutsats

Då mina förväntningar inte var så höga, så måste jag också sammanfatta med att jag inte var så besviken som jag trodde över resan. På några områden var det bättre än väntat. Intrycket är kanske mest i riktning mot en tågresa eller en ”buss med vingar”, som får dig effektivt fram utan att det blir någon speciellt upplevelse. Det blir snabbt lite oroligt och kaotiskt ombord när många själv tar med sig mat och äter på alla möjliga tidpunkter. Jag kommer alltid att föredra bolag som inkluderar mat – inte minst för att de ger ett helt annat ”flow” och en mycket roligare kabin när alla får äta på samma tid. Maten ombord var tråkig och dyr, men säteskomforten var rimlig och underhållningssystemet helt okej. Den stora mängden tillåten bagage (2×23 kg) drar upp och möjligheten till enkelpriser från USA till ett rimligt pris. Kommer jag flyga med dem igen? Nja, det kommer aldrig till att bli mitt förstahandsval. Produkten är under medel, men är priset lågt nog och skulle jag få behov av en billig enkelresa, så ska jag inte avvisa det. Men jag kommer nog titta efter andra möjligheter först.Avsaknaden av att kunna tjäna bonuspoäng i ett användbart bonusprogram drar också ned. Jag kommer aldrig att flyga Icelandair tillräckligt för att få använda mina poäng hos dem och därför skulle möjligheten att tjäna in poäng hos ett större bonusprogram dra upp det hela.

Artikeln publicerades ursprungligen på vår systersida Bonusfeber.dk