En biljett på första klass är en dröm för många. Till Asien får man vara beredd att betala från 60,000:- för en tur och retur biljett om man inte har nog med bonuspoäng för att gå den vägen. Vilken upplevelse får man egentligen? Låt oss kika närmare på det genom att i två delar titta på Asianas och Lufthansas produkter på en tur till Seoul. Vem kommer ut som vinnare?

 

Resan hade påbörjats i Göteborg men eftersom systemet inte klarade av att ge ut boardingkort för hela resan blev det snällt att besöka incheckningen, att man kunde gå direkt till gaten berättade inte Lufthansas personal i loungen men det gjorde å andra sidan att hela F upplevelsen fick testas från början till slut.

Checkin öppnar 3 timmar före avgång och här bemannar man alla diskar med en gång. En glad tyska tog hand om mig som första passagerare och efter lite systemstrul fick hon registrerat både bagage och mig själv. “I hope 1A will be OK for you sir?” – Jo tack, det skulle nog bli helt OK! Hon upplyste mig också om att jag var välkommen till Lufthansas Senator Lounge som ligger i nära anslutning till avgången från gate B46 men om luftkonditioneringen inte fungerade skulle jag bara ta mig till business loungen som var “almost as good and in that case much cooler”.

 

 

 

Tog mig igenom en nästan obefintlig kö i säkerhets och passkontroll och fann mig snart i Senatorloungen. Här var det väldigt lite folk denna dag och kändes nästan spöklik i jämförelse med den andra Senator Loungen som hade provats tidigare under dagen vid A-piren.

 

När klockan började närma sig utannonserad boarding tid, 1830, begav jag mig mot gaten där det var förvånansvärt lite folk. Men boarding började ganska så punktligt och jag kunde med ett lite fånigt leende svänga vänster när jag kom ombord.

 

Jag tillhör kategorin inte tycker att läsa på vad andra tycker om produkten jag skall prova för att kunna notera spontanintryck och dylikt. Därför var det något av en förvåning att Asiana inte serverar Champagne som pre-depature drink ombord utan enbart alkoholfria drycker.  Valet föll därför på ett glas guavajuice med tillhörande blandade nötter. Det delades även ut en necessär från Bvlgari som i sin framtoning får anses som rätt så feminin om än exklusiv och immigrations/tullpapper. En fin detalj med sistnämnda var att man inkluderade en penna för att man skulle behöva leta efter eller be om en. Värdinnorna bugade sig också “Korean-style” inför alla passagerare när dörrarna hade stängts.

Hörlurar från Bose till varje passagerare i First

Pre departure drink- Guavajuice och nötter

Necessär från Bvlgari

Innehåll i necessären

Tull och immigrationsblanketter

Innan avgång, låt oss titta lite närmare på ett par av detaljerna i stolarna. I uppfälld position är stolarna relativt behagliga att sitta i. Jag tillhör inte kategorin människor utrustad med en bred bakdel men fick ändå en lite lätt klaustrofobisk känsla när jag satt upprätt, nästan som att vara uppslukad av stolen. Tekniskt märker man att det kanske inte är den senaste utgåvan av stolar. Den har dock USB uttag med vilket man både kan ladda sina apparater och lyssna på musik via hörlurarna, fiffigt! Även kontrollen till stolen är inbygd i panelen vilket gör att man måste resa på sig varje gång man vill ändra på någonting om man befinner sig i liggande position och det saknas en massagefunktion. Faktiskt så tycker jag att det finns betydligt bättre stolar i Business Class hos många bolag.

 Close up på stolen

 USB och strömuttag – Det är inte bara du som kommer fram fulladdad

Kontrollpanel för IFE och stol

Pushback några minuter efter tidtabell och Kapten Wong manövrerade ut den mäktiga jumbon mot startbanan och snart var vi uppe i luften på väg österut.

Up up and away

Uppe i luften gick det relativt fort för serveringen att komma igång och nu var det dags för lite Champagne i form av Charles Hiedsieck 2000 och en aptitretare, en koreansk shiitakesvampomelett då jag genomgående hade valt det koreanska alternativet. Detta var väl egentligen det enda man kan säga gick fort serveringsmässigt på den här flygningen. Tre timmar från början till slut på en flygning som går in mot natt är lite i längsta laget när man gärna vill sova.

Aptitretare men varför billiga ätpinnar av träl!?

 Champagne Sir?

Första rätten bestod av kaviar med alla tillbehör som sig bör tillsammans med toast och blinier. Spontant kände jag att kaviaren kunde serverats på tallrik och inte i burk. Toasten var god men blinierna aningen smakfattiga jämfört med vad jag hade förväntat mig. Till detta serverades även ett litet glad vodka och en påfyllning på champagnen. Man erbjöd även påfyllning på kaviaren mer än en gång, det vill säga en ny burk.

Caviar serving – Nu med riktiga ätpinnar!

Nästa rätt var en liten mellanrätt “Chilled platter of poached chicken breast and vegetables”. Helt OK i smak men rätt trist beträffande presentationen.

Höjdpunkten bestod dock i varmrätten. Jag hade fått tips av en bekant att detta skulle vara något i hästväg vilket det också var i form av “Korean Bimbimbap and Galbijjim.  Sällan har så mycket mat skådats på en också samma gång ombord i ett flygplan och det var verkligen en omöjlighet att äta upp allting, vilket man inte förväntas heller enligt koreansk sed.

När man efter en stund dukade av huvudrätten kände jag att det var läge att ta lite eget initiativ och bad om både dessert (färskt frukt) och te på en gång vilket var tur då andra fick vänta betydligt längre.

 Något mättare än förväntat “rullades” det bort till toaletten för ombyte till pyjamas. Jag uppskattar service men att det står någon nästan i givakt och väntar på att jag skall komma ut för att kunna hänga upp mina kläder är att dra det lite till sin spets men nåväl, det är en del av kulturen.

Sömn är viktigt på långa resor och Asianas stolar i first class kan läggas ner till en lie-flat säng, precis som man kan förvänta sig. I sittande position känns stolarna bekväma men i liggande position blir det relativt hårt. Avsmalningen mot fotänden är inte någonting som tilltar mig heller då man lätt stöter i om man vill vända på sig i sömnen. Försökte även hitta en film att somna till men fann ingenting som lockade utan hittade en musikkanal att lyssna på samtidigt som jag skakades lätt till sömns av turbulensen.  Under nattens gång kom det upprepade annonseringar att vi passerade igenom områden med turbulens något som irriterade mig och en del andra passagerare. Varför inte bara knäppa på skylten med säkerhetsbältet och låta kabinpersonalen gå en runda för att se att alla sitter fastspända som bland annat Lufthansa och SAS gör? Speciellt på en nattflygning när majoriteten ändå ligger(sitter) och sover.  Bortsett från dessa väckningar sov jag sov en baby och vaknade någonstans strax norr om Peking av att frukosten serverades.

Gott om utrymme att sträcka ut mina 181cm men smalt om man vill vända sig om

Författaren bjuder på en lie-flat i pyjamas selfie

Här valde en lätt utgåva av den västerländska utgåvan men yoghurt, flingor, frukt och en muffins. I tillägg kunde man få både Ravioli och Quiche men jag valde att hoppa över det varma alternativet då jag fortfarande var relativt mätt från middagen. En lugn och behaglig inflygning till Incheon där vi landade ca 20 minuter innan utsatt tid och tack vare den snabbaste immigrations och bagagehanteringen jag har upplevt på länge satt jag på business in mot Seoul 25 minuter efter landing.

Detta var min första resa i First Class på tjugotvå år, sist var jag åtta år gammal. Det är verkligen fel att säga att det var en besvikelse att flyga med Asiana men det var inte heller den WOW upplevelse jag kanske hade förväntat mig när jag bokade biljetten. Mycket av produkten känns krystad och återigen det faktum att man skall vänta tre timmar från det att man är i luften tills att all mat är serverad är lite väl länge och speciellt på en kvällsflygning. Man märker att den asiatiska approachen genomsyrar allt och så länge man är förberedd på det kan det bli en helt OK upplevelse men tyvärr inte mer än så. Jag hoppas bara att Asiana hade en dålig dag men det skall inte hända med tanke på vad en biljett i First kostar.

I del två reser vi i motsatt riktning med Lufhansa på en dagsflygning.