Vi har tidigare testat Virgin America i ekonomiklass mellan San Francisco och Los Angeles. Nu är det dags att testa Virgin America First Class från San Francisco till San Diego. 

Redan vid bokningstillfället märker jag, som förstagångsresenär med Virgin America, att tänket i bolaget är helt annorlunda mot det jag är van vid vad gäller kundupplevelse. Hela dialogen sköts met glimten i ögat och det skulle visa sig vara någonting som genomsyrar hela upplevelsen av bolaget. Att det sedan blev billigare att boka First istället för ekonomiklass med två väskor var även det en väldigt positiv överraskning. En bra start, redan innan jag kom till flygplatsen alltså!

 

På San Franciscos flygplats håller Virgin America till på terminal två tillsammans med bland annat American Airlines. Även här känner man av att Virgin America satsar på en helhetsupplevelse för kunderna. Check-in området känns välkomnande med “up-tempo” musik spelandes. Man får dock hoppas att check-in processen går smidigt då denna i längden kan bli aningen enerverande att lyssna på då det var samma slinga som spelades om och om igen.

Jag valde att använda mig av den betjänade disken då jag ändå skulle checka in en väska och möttes av en sympatisk dam som snabbt ordnade min incheckning. Jag frågade var loungen var belägen och besvikelsen var stor när jag fick besked att jag kunde besöka Virgin Americas Clubhouse i utrikesterminalen, till priset av 40USD och en rätt lång promenad – en inte så liten repa i den fina Virgin America lacken.

Nåväl, jag fann mig snabbt och satte av mot säkerhetskontrollen där biljetten gav mig tillgång till “Priority Lane” och en, för att vara USA, otroligt smidig och sympatisk säkerhetskontroll.

Tack vare avsaknaden av lounge fick det bli en Club Sandwich och öl i väntan på boarding.

Det första jag reagerade över och verkade positivt på mig och omgivningen  var arbetsglädjen man såg hos personalen, jag vet inte om det var för att solen sken och det var en vacker dag norra Kalifornien men stämningen bland Virgin Americas personal var på topp. Men eftersom American Airlines anställda i samma personal inte visade samma glädje tror jag orsaken är arbetsgivaren. 

 

Boardingen gick smidigt ett uppskattat inslag var att man hade en anställd som kontrollerade att handbagaget var inom tillåten storlek och var den inte det, gick den obönhörligen ner i lastutrymmet. För oss i “First” däremot var det bara att kliva ombord utan kontroll.

Väl ombord kändes det mer som att komma ombord i en nattklubb än ett flygplan tack vare ljussättningen och det faktum att solskydden var neddragna något som även hjälpte hålla temperaturen i kabinen nere. Om det är standard procedur eller för att kabinen annars hade varit som en bastu skall vara osagt, men här kunde faktiskt flera flygbolag följa efter, speciellt på sommaren. Hittade fort min plats, 1A och sjönk ner i den bekväma fåtöljen som faktiskt tar första platsen bland mina short haul upplevelser när det gäller komfort.

Jag erkänner, min erfarenhet av First Class i USA innan detta sträcker sig till en flygning med United mellan Chicago och Seattle. I övrigt har alla inrikesresor skett bakom gardinen och den upplevelsen är inte mycket att hänga i julgranen oavsett vilket bolag man väljer. Knappt hade jag satt mig innan kabinchefen var framme och frågade om jag önskade någonting att dricka ur det alkoholfria sortimentet och valet föll på apelsinjuice (Minute Maid).

 Pre departure drink

Boardingen gick lite trögt denna eftermiddag vilket gjorde att vi som satt i First erbjöds en extra dryck, vilket passade utmärkt i värmen och gav mig tid att börja pilla lite på stolens olika funktioner som visade sig vara nästan i klass med vad man ser på långlinjerna hos en del flygbolag.

Kabinen gav ett väldigt fräscht helhetsintryck, men när man började titta lite på detaljerna upptäckte man tecken på lite begynnande slitage här och var. Det kanske inte räknas som mycket på en maskin som har varit i trafik i nästan fyra år, men onekligen drar det ner helhetsintrycket en aning.

Som Cecilie skriver i sin recension om upplevelsen bakom gardinen hos Virgin America är säkerhetsdemonstrationen lite annorlunda än hos majoriteten av alla flygbolag. Ser man den ofta tror även jag att den blir rätt tjatig. I First är det dock en av flygvärdinnorna som utför den då TV skärmarna är infällda i armstödet och då blir det plötsligt betydligt mer personligt och roligare att titta på.

 

En aning sena lämnade vi gaten och i väntan på start kom kaptenen på och beklagade förseningen för “gästerna” och meddelade att flygtiden skulle bli ca en timme och tio minuter, en flygtid motsvarande Stockholm – Köpenhamn med andra ord.

Uppe i luften var det dags att prova underhållingssystemet “Red”. Utan att hitta något passande bland musiken eller TV underhållningen provade jag att chatta med en medpassagerare, dock utan svar. Det blev helt enkelt till att blicka ut genom fönstret och följa resan på kartan istället.

 

Serveringen var rätt trög med att komma igång och det verkar som man hade någon form av mindre utmaning med utrustningen ombord. När man väl var igång var det dock bara leenden att se och man bad om ursäkt för att det dröjt lite, vilket fick i alla fall mig att inte tänka mer på den biten. Precis som i t.ex SAS Plus kunde man välja från menyn och valet föll på ett “chocolate chip cookies” och en Cola och på en kort flight vid den här tiden på dagen behöver i alla fall inte jag mycket mer.

Under hela flygningen fortsatte kabinbelysningen att vara dämpad fram och det var bara mitt solskydd som ibland åkte upp för att jämföra vyn utanför fönstret med kartan, bak i kabinen däremot var det betydligt ljusare. Det kan nog förklaras med den betydligt lägre medelåldern bland passagerarna. I First däremot sov 75% av gästerna en djup sömn.

 

Väl framme i San Diego kände jag en känsla som jag inte får så ofta på flygplan längre, är vi redan framme? En dryg timme ombord gick otroligt fort och det berodde nog utan tvekan på att Virgin America bjuder på en annorlunda upplevelse. Skulle jag köpa en biljett hos bolaget igen? Utan tvekan! Även om det betyder att jag kanske måste ge avkall på några poäng på EuroBonuskontot mot om jag t.ex. hade valt United, bara skillnaden i pris är försvarbart.