Radisson har hotell i alla väderstreck och vi tog turen till det som är kedjans nordligaste hotell, Radisson Blu Polar, i Longyearbyen på Svalbard och det skulle visa sig bli en rätt kylig upplevelse.

Vi ankom hotellet vid 13-tiden efter en försening under resans gång och med ett löfte över telefon att rummet skulle vara tillgängligt vid ankomst beslutade vi oss för att checka in. Det visade sig dock att rummet hade hyrts ut till andra gäster och därför inte var klart. Frågan om vi då skulle behöva betala fullt pris för rummet togs nästan som en förolämpning av receptionisten och efter en del argumenterande blev vi lovade att endast behöva betala 50% för den natten, något som godtogs.

När vi återvände ett par timmar senare var rummet klart och vi blev tilldelade rum 2012. Denna receptionist talade inte om för oss att rummet låg i hotellets annex, vilket gjorde att vi irrade runt en del i huvudbyggnaden innan vi hittade rätt. Nu under sommarmånaderna är detta helt OK men förutom i juni och juli skulle jag välja ett av hotellets standardrum för att slippa frysa ihjäl på väg till eller från receptionen/matsalen.

Receptionen  (foto:  Radisson Blu)

Första intrycket av rummet känns, till skillnad från den relativt mörka receptionen, är fräscht och rymligt om än något mörkt. Den första frågan man ställer sig är dock varför man har valt att ställa TVn på skrivbordet, en lösning som gör att man inte har någon som helst plats att arbeta om man skulle behöva. Varför man inte har valt att hänga den på väggen är en gåta. En väldigt positivt detalj är strömuttag på varje sida av sängen. Minibaren innehöll det man kan förvänta sig, med typiska minibarpriser…  Inte heller fanns det någon liten välkomstpresent som jag hade förväntat mig som Club Carlson Concierge men var inte överraskad då receptionen inte heller tog någon notis om detta.

Gott om plats

Bekväma sängar

Varför har man ställt TVn på skrivbordet?

 

Soffgruppen

En lite rolig detalj var att rummen hade namn efter personer som betytt mycket för området, då speciellt inom forskning. Rum 2012 var uppkallat efter Henrik Adolf Lindström, kock och polfarare.

Badrummet var dock en besvikelse och står inte alls i stil med resten av rummet. Här verkar det som man har gått efter absolut billigaste lösningarna en gång för länge sedan och därefter lämnat det åt sitt öde och slitaget var uppenbart på många ställen. Saknade även Radissons vanliga “amenities”, jag blir aldrig en fan av tvål och schampoo från stora behållare.

Behållare för tvål och schampoo tillhör inte mina favoriter

Eftersom Svalbard ligger där det ligger och leveranser inte alltid kan garanteras på grund av väder och vind m.m. var vi väldigt spända på att se hur frukosten skulle vara och det var faktiskt en positiv överraskning både vad gäller personalens effektivitet och det som fanns tillgängligt av mat. Den stora överraskningen var det stora urvalet av frukt!

Restaurangen

Utsikten från frukostbordet kan man verkligen inte klaga över!

Sista kvällen beslutade vi oss för att besöka Barentz Pub och Spiseri i anslutning till hotellets entré och beställde en hamburgare som smakmässigt var god men som gärna kunde fått komma ut lite fortare än vad den gjorde.

Om man lyckas göra nödvändiga kosmetiska förbättringar på rummen, särskilt toaletterna och få delar av personalen att tina upp lite, skulle man bättre kunna försvara priserna man tar för ett rum och även erbjuda en produkt som mer är i linje av vad man kan förvänta sig av ett Radissonhotell.