Aalborg är en destination som blir allt mer populär och det är säkert många av oss som har haft en fuktig kväll längs med Jomfru Ane Garde, stadens bargata. 

Under en tur i sommar föll valet på ett par nätter på  Radisson Blu Limfjord Hotel i Aalborg. Der är ett hotell med 188 rum beläget mellan Jomfru Ane Garde och Limfjorden, d.v.s. mycket centralt. Hotellet skryter med en italiensk restaurang och en egen pianobar samt ett casino i samma byggnad med egen ingång. Hotellet har 9 konferensrum som kan ta totalt 220 mötesdeltagare. Hotellet har även gratis WiFi till sina gäster.

Eftersom vi kom med bil använde vi oss av hotellets eget parkeringshus. Det var rätt fullt, men som tur var hittade vi en ledig plats. Den första besvikelsen var över hur trångt det var. Här finns inte mycket plats mellan bilarna och vi såg flera bilar där det måste varit omöjligt att komma i eller ur bilen. Man kunde med fördel ha skipat en parkeringsplats i raden för att ge bättre parkeringsförhållanden här. Hotellet tar trots allt 95:- per dygn man parkerar.

Väl inne i receptionen blev man incheckade, dock utan någon hjärtligt välkomnande. Ja, det såg nästan ut som om receptionen var överarbetat och trött på alla turister som gick in och ut i huset. Frågan om ett rum med stor dubbelsäng blev avhugget med att alla sängarna var av typen twin, alltså två sammansatta sängar. Detta betyder att man riskerar falla på golvet om man flyttar över på andra sidan.

Receptionen var för övrigt tråkig och verkligen i behov av renovering. Lite tidigt 90-tal kanske…

Rummet låg på tredje våningen och hade utsikt mot parkeringshuset och Limfjorden. Rummet var av typen “standard” och vi hade en extra bädd eftersom vi var tre i familjen. Sängarna tog upp det mesta av golvplatsen på rummet och utöver detta var det ett litet borde och två stolar samt ett skrivbord. Telefonen på rummet var förhistorisk och inte av typen med “one touch” knapp som man förväntar sig på ett Radisson Blu hotel. Rummet hade platt-TV med ett godkänt urval av kanaler och en minibar. Ventilaionsanläggningen bestod av en stor kolos över ingångspartiet till rummet. Den lät hemskt, så vi skruvade av den och föredrog att öppna fönstret för att få luft.

 

Mitt intryck var att rummet var dåligt städat och underhållet. Ja med undantag av badrummet som såg ut som om det var nyrenoverat.

När man hittar spindelväv fullt av damm i taket är det någon som inte har gjort sitt jobb ordentligt.

På sektionen ovanför minibaren hade en list gått av på två ställen och det ger inget vidare bra intryck.

Nästa dag lämnade vi rummet runt 11.30 och återvände vid 18 utan att städningen hade varit på besök under tiden, något som är totalt oacceptabelt. Första kvällen ringde jag receptionen och frågade om det var möjligt att få upp en hink med isbitar. Svaret var att vi kunde komma ner i receptionen för att hämta en hink. I receptionen fick man så besked att gå till restaurangen där jag möttes av en kock som gjorde de helt klart för mig att det inte var hans jobb att hämta isbitar. Jag var tvungen att hitta en servitör. När man omsider hittade en servitör i den nästan tomma restaurangen, var hon tvungen att fråga sin chef om det var okej att ge ut ett par isbitar. När hon fått klartecken, behövde hon hjälp av kocken för att hitta dessa isbitar. Så, efter mycket om och men fick jag mig en mugg med isbitar.

Restaurangen var för övrigt bland det tråkigaste jag sett. Vita väggar och svarta stolar och annars minimalt med annat. Inte en plats för en romantisk middag som reklamen skyltar med. Restaurangen användes också till frukostservering. Det vill säga deras s.k.  “Super breakfast buffet”. Nu skall jag inte säga att den var dålig, men super var den inte heller. Frallorna var av bake-up typen, apelsinjuicen var mer vatten än juice och äppeljuicen mer koncentrat än juice. Dessutom var det fullt i restaurangen en halvtimme innan frukostens slut och vi fick vänta lite på bord och ändå var vi tvungna att be personalen städa undan efter de förra gästerna.

Baren var lika tråkig den och namnet “Sunshine Pianobar” levde inte upp till sitt namn då det inte var någon pianist där någon av kvällarna vi gick förbi. Inredningen var som hämtad från 80-talet. Det var inte heller mycket folk där och definitivt inte någon plats jag var frestad att sätta mig ner i med tanke på det utbud som finns bara några få meter från hotellet.

Man skall också vara uppmärksam på att om man bor här i helgen och får rum mot Jomfru Ane Garde kan det vara tämligen mycket oväsen därifrån hela natten, men om man är storfestare själv gör det kanske inte så mycket?

Totalt sett var det en rejäl besvikelse. Både rum och service var långt under förväntningarna. Checkar man in på ett Radisson Blu hotell förväntar man sig en viss standard. Radisson Blu Limfjord Hotell håller inte ens en Park Inn standard och nästa gång jag skall till Aalborg väljer jag ett annat hotell.

Recensionen publicerades ursprungligen av Erling på Bonusfeber.no